Nyhetsarkiv 2002-2005
GAMLA NYHETER - här hittar du en mängd mycket gamla notiser och nyhetskrönikor som av olika skäl inte kan ordnas in under någon egen rubrik. Det betyder inte att de är mindre läsvärda för det. Tvärtom kan det mycket väl vara så att skribenten ägnade bra mycket mer tid och tankemöda åt dessa tidiga alster än den senare tidens alltmer hastigt hopkomna dito. Därmed inte sagt att dessa därför skulle vara av sämre kvalitet. Tvärtom tror vi att de mer spontant hopkomna krönikorna kan äga en annan fräschör än de som återfinns nedan, som ju alltså kommit till under större ansträngning, vilket gör att författaren riskerat att fjärma sig från den ursprungliga idén och gå miste om viktiga kvalitéer i texten. Därmed inte sagt att den ursprungliga idén alltid är bäst, det finns nog många exempel på artiklar som tjänat på att senare bearbetning; kanske t.o.m. några av de artiklar som återfinns här nedan?
14 februari 2005 - Stora planer för Flasabäckens viktigaste sevärdheter
Många år av idogt lobbyarbete från vår sida verkar nu äntligen ha burit frukt. Under långa tider har byggnader och anläggningar i Flasabäckens närhet fått förfalla, men nu har Skogsvårdsstyrelsen beviljats bidrag för "natur- och kulturvårdande åtgärder" i området (s.k. NOKÅS-bidrag, se protokoll). De exakta detaljerna i planerna är i dag okända, men vi på Flasaportalen vill gärna passa på att ge en allmän bakgrund och beskrivning av de unika estetiska och kulturhistoriska värden som genom detta initiativ uppmärksammas och bevaras till kommande generationer.
Vi kan inte med säkerhet veta exakt vad Kommunstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen menar med upprustning av "damm", "stig inkl. bro" samt "kulturlämningar längs stigen", men det skulle vara märkligt om det rörde sig om något annat än den bro som brukar gå under beteckningen Bron. De "kulturlämningar" som omtalas torde med största sannolikhet röra sig om rekreationsanläggningen Myggjagarnas klubbhytt, en arkitektonisk pärla, belägen ett stenkast från Flasabäckens strand, och med en sval, minimalistisk arkitektur som signalerar en djup förankring i det tidiga folkhemmets ideologi och den svenska modernismens strama, funktionalistiskt präglade estetik. Den flitige läsaren av Flasaportalen kanske också minns de uppslitande och i media mycket uppmärksammade händelser som utspelades i klubbhytten på 80- och 90-talet (se särskilt kulturtidskriften Vargbladet 4/85, vårvinternumret 1989 och augustinumret 1991). Vi utgår ifrån att dessa händelser kommer att stå i fokus när Skogsstyrelsen - enligt protokoll - ska utföra "skyltning av kulturlämningar" i Flasaområdet.
Myggjagarnas klubbhytt
För tjugo år sedan rapporterade våra skribenter i olika medier om förfallet kring Myggjagarnas klubbhytt. Vi som engagerar oss i Flasaportalen har även kontinuerligt försökt göra omgivningen uppmärksam på det erbarmliga skick som den s.k. Bron sedan länge befinner sig i. Denna bro har sin egen om mycket intressanta historia, som vi hoppas kunna berätta mer om i någon framtida artikel, förutsatt att vi hittar någon information om bron och att den visar sig vara precis så intressant som vi föreställer oss. Det kan dock vara på sin plats att här i alla fall kommentera ett nyligen timat kapitel i brons historia.
För några år sedan gjorde Skoterklubben ett uppmärksammat försök att förstärka bron och uppdatera dess arkitektoniska uttryck för det nya millenniet. Det är okänt vilka byggherrar och arkitekter de anlitade, men resultatet blev tyvärr ett illa genomtänkt postmodernt mischmasch av stilar och otidsenliga strukturella lösningar. Brons majestätiska grundstruktur - som minner om dess ursprungliga funktion som damm - fick vara kvar, men i stället för att bygga vidare på denna visuella idé valde man att i dekonstruktionens namn undergräva alla tendenser till enhet och soliditet med ett system av olikfärgade plankor, käppar och snören. Det finns förvisso en lekfullehet i detta verk som i sina bästa stunder kan minna om jätteskulpturen Nimis - detta den konceptuella konstens stolta fyrbåk i det svenska landskapet, som uppfördes av konstnären Lars Vilks i Kullaberg i Skåne under 1980- och 1990-talet - men som helhet är den omskapade bron ett misslyckande.
En renovering av bron för vår tid måste i stället betona de monumentala aspekterna av bron, så att bron än en gång kan torna upp sig för den höstliga skogsvandraren som en mörk port till okända demoniska regioner. Tillåt bron att återigen få vara en upplevelse som öppnar hisnande perspektiv över våra inre avgrunder och för oss närmare det sublimas närvaro i vardagen.
Vår förhoppning är att Skogsvårdsstyrelsen tar dessa synpunkter i beaktande när de nu ska genomföra den andra arkitektoniska omstöpningen av bron på kort tid.
/Redaktionen, avdelningen för undersökande journalistik
29 december 2004 - Många hör av sig till oss och undrar vilka vi är egentligen, vi som sysslar med Flasaportalen. Det är naturligtvis en djupt existensiell fråga som vi många gånger har ställt oss själva utan att kunna komma med ett riktigt tillfredsställande svar. Under trycket av läsekretsens enträgna frågande har vi emellertid tagit oss samman och åstadkommit en beskrivning av oss själva som åtminstone borde kunna stilla den omedelbara nyfikenheten hos våra läsare, även om den inte ledde till några fördjupade insikter om tillvarons gåtor hos redaktionens medlemmar själva. Nu kan den nyfikne närhelst han eller hon har lust, helt enkelt klicka på rubriken "Info" i menyn till höger, och inom kort torde nyfikenheten vara stillad för att aldrig väckas på nytt.
Så här under den mörkaste delen av året tyckte vi att det kunde vara trevligt att visa upp en bild av flasabäcken från i somras. Tanken var nog att det skulle skrivas ett reportage i samband med att vår reporter befann sig på platsen, men något sådant har ännu inte dykt upp på vårt skrivbord. Förhoppningen är i alla fall att ett reportage ska kunna skrapas ihop under nästa år. Annat som kan förväntas efter nyår är:
1) Den nya faktasidan
2) En historik om grävandet av flasabäcken
3) Fler bilder
Sen vågar vi inte lova mer.
- - - Redaktionen
13 november 2004 - Efter en tids stilltje är det nu full fart på aktiviteterna här på Flasaportalen. Den här månaden har det i och för sig inte skrivits något inlägg i debattforumet, däremot har redaktionen lyckats skrapa ihop en hel artikel som vi nu publicerar med buller och bång. Med lite tur kan vi få in ytterligare en innan månaden är slut.
Vi vill också passa på att välkomna vår senaste redaktionsmedlem Bo Humla. Han är frilansskribent och amatörmusiker med ett särskilt intresse för flasaområdets folkmusik. Hans instrument är blockflöjt och kazoo, inte sällan på en och samma gång. "Ungefär som Rahsaan Roland Kirk", enligt herr Humla själv. Han kommer att skriva om sina specialintressen blockflöjtsmusik och boksamlande, men även en del om flasabäcken. Hans första artikel kan du läsa redan nu.
6 augusti 2004 - Den uppmärksamme läsaren har säkert märkt en del förändringar här på Flasaportalen på sistone. Men då ska man ha varit extremt uppmärksam. Nej, skam till sägandes har det inte hänt särskilt mycket alls under den gångna sommaren. Redaktionen har haft semester och den vikarierande webbredaktören har mest suttit och bläddrat i gamla Finn & Fiffi-album på redaktionens fikarum. Men nu kommer uppryckningen! Snart kommer det stora reportaget om ullern och dess kultingar, som så ivrigt efterfrågades i vår senaste läsarenkät. Dessutom förbereds en artikel med titeln "Tänker människan med hjärnan?", även detta efterfrågat av en mycket aktiv del av läsekretsen. Innehållet i artikeln är än så länge oklart, även för författaren. Vidare har Bruno B. precis återvänt från en spännande expedition till flasaområdets hjärta. Rapporten är under utarbetande på förf:s trilskande Halda, och väntas nå publicering någon gång i höst. Vidare skissar vår webbdesigngrupp på att utveckla funktionaliteten på sidorna, inte så mycket utifrån ett djupt känt behov, utan främst för att göra skäl för sina osannolika arvoden. Det finns alltså en hel del att se fram emot nu när kvällarna börjar bli mörkare, fåglarna tystnar i skogen och vi kurar i våra ensliga stugor med bleknande minnen av en tröstlöst gråkall sommar.
- - - Redaktionen
11 juni 2004 - Flasaportalen - en avvikande röst i mediabruset.
Medan de flesta aktörer på dagens mediamarknad gör sitt bästa för att producera material som är underhållande, smart, sexigt, roligt och intressant, har Flasaportalen valt en annan väg. Vi har inga ambitioner att någonsin nå utanför den snäva krets av närmast sörjande som hittills utgjort vår fattiga besökarskara, därför har vi heller aldrig behövt göra några eftergifter/ansträngningar i den riktningen. Vår ambition är att även fortsättningsvis uteslutande publicera långa, sega artiklar om inget särskilt, monomant kretsande kring en uppsättning företeelser som rimligtvis bara kan intressera redaktionen själv, och det uppriktigt sagt endast i ringa mån. Letar du efter något att förströ dig med under någon timme, något som kan svepa in dig helt och hållet i en noppig filt av hemvävd letargi - letar du efter den absoluta tomheten uttryckt i osammanhängande kedjor av tradiga bisatser, en slutförvaringsplats för all din nyfikenhet och upptäckarglädje, något som en gång för alla kan döva de sista resterna av din entusiasm för cyberrymdens möjligheter - då är det hit du ska styra dina fingrar. Flasaportalen är en hyllning till den lilla människans fåfänga ävlan; vi gör så här för att vi inte kan bättre.
- - - Redaktionen
21 maj 2004 - Ny fräsch design!
Den gamla murkna designen på Flasaportalen har idag delvis ersatts av en ny murken design. Allt för att hålla intresset uppe i dessa dagar av sviktande börskurser och avtagande läskunnighet. I stort sett är det bara den stora blaffan med rullande text, porlande vattenfall och svischande laserstrålar som har fått ge vika för liten brun rubrik. Inget dramatiskt. Ni skulle knappt ha märkt det om vi inte hade påpekat det här.
Vi återkommer med riktiga nyheter så snart något händer. Om inte så hittar vi alltid på något.
- - - Webbdesigngruppen på Flasaportalen
27 mars 2004 - Kottar. Äntligen. Nu kan du se den på den högintressanta DVD-utgåvan "The Films of Bruno Brynja", som släpptes någon gång i början av mars eller när det nu var. Mästerverk eller kalkon? Avgör själv genom att besälla filmen på adress myggjagarna@hotmail.com. Som tidigare meddelats har vi inte mage att ta betalt, åtminstone inte för de första femton exemplaren. Ännu återstår att kränga några innan den gränsen nås. Så skynda att fynda! Mer information följer på denna plats inom kort.
- - - Filmredaktionen
8 januari 2004 - Kottar, ja. Nu vill ni säkert veta vad som händer med den omtalade DVD-utgåvan av filmen. Redaktionen får varje dag brev som inte har det minsta att göra med just detta. Mest räkningar. Tystnaden är i det närmaste total i den intressanta frågan om när Kottar äntligen kommer ut på DVD. Vi tolkar denna tystnad som uppgivenhet. Publiken har väntat så länge på filmen att den nu givit upp allt hopp om att någonsin få se den. Vi ska vara ärliga och medge att denna känsla också i perioder spritt sig hos redaktionen. Nu ser det emellertid ut att äntligen bli av.
Det var i början av mars som sign. "Prolepär" tog upp frågan om Kottar på DVD i vårt diskussionsforum. Vi kastade oss omedelbart över problemet, och i september tog vi oss an det. Vi lät digitalisera filmen och anlitade regissören Bruno Brynja för det ansvarsfulla arbetet med att piffa upp filmen för 2000-talet. Det var kanske inte något välbetänkt beslut, då hr Brynja visat sig vara djupt förankrad i en estetik som mer hör 1900-talet till. Nåväl, projektet har fortskridit, och för några dagar sedan hölls en visning inför en häpen redaktion.
Kottar är ingen vanlig film. I sin ursprungliga form, sådan den visades för den hårda kärna av cineaster som samlades kring filmen vid mitten av 1990-talet, det s.k. "Kottarkotteriet", var den i stort sett obegriplig. I januari 2004 presenterades en delvis omklippt version av filmen ... och om sanningen ska fram begriper man inte särskilt mycket den här gången heller. Detta trots att det rör sig om en ganska konventionellt berättad filmsaga med tydliga och lättlästa textskyltar. Den yttre handlingen är inte svår att ta in. Filmen handlar om ett sällskap som befinner sig på en resa. Efter att ha råkat ut för en bilolycka, splittras sällskapet i två grupper. En av dem beger sig in i djungeln och utsätts för svåra prövningar på vägen. Den andra får vi inte veta så mycket om förrän i slutscenen, då det framkommer att man tagit hjälp av en magisk substans för att hitta tillbaks till civilisationen. Rabalder uppstår, och filmen utmynnar i ett frågetecken. För att reda ut begreppen har vi kallat in filmvetaren Valdemar Grodanboll, som här presenterar sin analys av filmen.
"Den yttre handlingen är ganska klar, och motsvarar ungefär det som redogjorts för ovan. Jag skulle kanske formulera det lite annorlunda, men på det stora hela stämmer beskrivningen. En duglig, om än ytlig redogörelse för intrigen i filmen kan vem som helst åstadkomma. Jag tänkte här i stället erbjuda nycklar för en fördjupad förståelse av Kottar, och försöka gripa mig an de mer subtila aspekterna på filmen. Jag ska, på det begränsade utrymme som erbjuds, försöka redogöra för mina tankar om filmens subtext, samt placera den i ett kontextuellt sammanhang.
Hur ska vi tolka den episka resa som det lilla sällskapet genomför? Någon uttolkare har föreslagit att filmen ska läsas som en modern version av den homeriska odyssén, där Sklörbacken utgör det hägrande Ithaka. Det är en spännande tanke, men den har inte vunnit särskilt mycket gehör i den akademiska världen. Är det kanske inte hellre Xenofon - via Stiernhielm - som bör vara vår utgångspunkt? Den senares "Hercules" har bevisligen nämnts i intervjuer med regissören Brynja, om inte annat så av utfrågaren (se min intervju med regissören i antologin Pretentiösa filmanalyser på svenska, och lite på franska [Filmkonst, 1999]). I berättelsen om Hercules står hjälten vid skiljevägen och väljer mellan å ena sidan dygdens och pliktens smala väg och å andra sidan lättjans autostrada. Om vi applicerar rastret Hercules på Kottar, framträder plötsligt en tydligare bild. Vid skiljevägen (Flasabäcken) delar sällskapet upp sig i två hälfter. Den ena (Bruno Brynja och Johnny Weissmüller) väljer den besvärliga vägen genom snårskog och över berg. Den andra hälften (Hanni Hatten) väljer den breda vägen (Kälsjärvsvägen) och tar dessutom någon sorts dopning till hjälp. Den enda detalj som komplicerar en sådan läsning är slutet på filmen. Hos Stiernhielm råder ingen tvekan om vilken den rätta vägen är (den smala), men budskapet i Kottar verkar vara att Kälsjärvsvägen är att föredra. Jag hävdar ändå att Hercules är essentiell för en läsning av Kottar. Utan den förförståelsen blir filmen en fullkomligt meningslös sörja av filmiska plattityder och misslyckad slapstick."
För övrigt väntas Kottar släppas på DVD någon gång i januari 2004, tillsammans med de om möjligt ännu obskyrare filmerna om Raymond, det finstämda filmpoemet Porrstjärnan, den politiska satiren Snabelmunken, samt några högintressanta dokumentärer som aldrig tidigare visats offentligt.
- - - Filmredaktionen
20 september 2003 - Kottar på DVD - Den efterlängtade DVD-utgåvan av filmen Kottar befinner sig nu i den sista produktionsfasen, nämligen själva genomförandet. Filmens regissör Bruno Brynja har under en längre tid planerat utgåvan och sitter för närvarande dag och natt och svär över ett trilskande redigeringsprogram och klipper i filmen. Den nya utgåvan blir nämligen en s.k. ”director’s cut”, som kommer att vara något längre än originalet.
Därmed kommer vi till frågan om extramaterial. Vid en DVD-utgåva av en film förväntar man sig att få se något mer än bara den ursprungliga filmen: bortklippta scener, en dokumentär om inspelningen, intervjuer, filmens trailer och kanske en musikvideo. Vad kan vi förvänta oss att finna i den vägen på denna DVD?
Det är frågan. Inspelningen av Kottar var oerhört effektiv vad gäller filmåtgång. Därför blev det i stort sett inget spill, inga scener som klipptes bort i sista sekund, och heller inga alternativa tagningar som kunde ge en intressant inblick i filmens tillkomst. Vad är det då för typ av material som har tillkommit för att förlänga filmen i denna utgåva? Regissören är än så länge förtegen, men antyder försiktigtvis att den sammanlagda förlängningen av filmen rör sig om ”ett par sekunder” och främst handlar om att man har lagt in nya eftertexter.
Det betyder alltså att vi får sätta vår lit till andra typer av extramaterial. Vi vet att det spelades in en ”behind the scenes”-dokumentär till TV-produktionen Flum, men om samma regissör lät göra en liknande film om Kottar är okänt. Intervjuer med de inblandade torde inte vara svårt att genomföra, då flera av dem har visat god vilja under arbetet med nyutgåvan av filmen, åtminstone under det inledande skedet. För närvarande råder ett spänt klimat mellan filmens regissör och samtliga medverkande, men så snart alla missförstånd har klarats ut finns det goda förutsättningar att producera en riktigt högkvalitativ DVD.
Under alla omständigheter kommer nyutgåvan av Kottar att bli en milstolpe i den oberoende filmens historia i Sverige. Filmen i fråga har bara visats utanför den trängre familjekretsen ett fåtal gånger, och då för en särskilt utvald publik. Nu görs denna legendariska film äntligen tillgänglig för en större publik, och videobutiker runt om i landet gnuggar redan sina händer i förväntan.
Det där sista var en aning överdrivet. Kottar kommer förmodligen inte ens att säljas i vanliga butiker, utan kommer med största sannolikhet att distribueras gratis av regissören själv, till alla som uttrycker det minsta intresse.
Kottar kommer att finnas tillgänglig på DVD någon gång under hösten 2003, eller eventuellt till våren. Om inte annat så kommer den att färdigställas senast 2004, eller något av de närmaste åren.
Exklusivt! Trailern till filmen Kottar (nix, länken är död. Filmen var för suddig)Om det krånglar (suck!) - hör av er till redaktionen så skickar vi eländet på CD-skiva. Vi får inte någon ordning på det här.
Mer information om filmen Kottar hittar du här.
1 augusti 2003 - Våra läsare kommer till tals - Vem använder sig egentligen av Flasaportalen, och varför? Den frågan ställde vi oss här på redaktionen. Men det räckte ju inte, så vi blev tvungna att ställa den till er läsare också för att få svar på frågan. Här ett axplock ur de hundratals intervjuer som vi har gjort med några av dem som svarade på vårt upprop tidigare i vår. Vi ställde följande frågor till hela bunten: Hur upptäckte du Flasaportalen? Hur ofta besöker du hemsidan? Vad tycker du om Flasaportalen? Vad skulle du vilja se mer respektive mindre av?
Sonny Byxlén, 39, Sundsvall
”Jag var ute och surfade på nätet en kväll för ett par år sedan – letade som vanligt efter information om min favoritförfattare Soffy Treström – så hittade jag Flasaportalen. Sedan dess brukar jag besöka sidan ett par gånger om dagen för att se om det har kommit något nytt om Treström. Jag blev väldigt glad när jag såg den nya intervjun som publicerades för ett par månader sedan. Slutligen skulle jag vilja se fler artiklar om Soffy Treström på Flasaportalen, och kanske lite mindre information om ullrar.”
Evelyn Kvist af Talleben, 52, Costa del Sol
”Jag är alltid på jakt efter nyheter om mitt hemland, och då särskilt dess vattendrag. Jag blev väldigt glad när jag upptäckte Flasaportalen i början av 2003. Det är precis den typ av handfast nyttig information om Sverige som jag vill läsa. Jag har nog aldrig återvänt sedan det första besöket, men då läste jag å andra sidan alla artiklar, även de fåniga. Jag läser gärna mer om den intressanta floden själv, och kanske lite mindre om de där människorna som figurerar i alla berättelser. Det verkar påhittat.”
Stig Kopparberg, 23, Stockholm
”För ett par år sedan fick jag ett skumt mejl från min bror med en länk till en konstig hemsida. Jag fattade ingenting till att börja med, och slutade läsa ganska snart. Men den där sidan låg liksom och gnagde i mitt bakhuvud. Det var något med den som gjorde att jag återvände nästan ett år senare. Då hade Flasasidan utvecklats till en portal, med många fler artiklar, en länksamling och diskussionsforum och allt. Sedan dess är jag fast. Jag deltar ofta i de intressanta debatterna i diskussionsforumet, alltid under pseudonym. Det är kul att veta att det är andra där ute som delar mitt intresse för ullrar, till exempel. Det är för övrigt ett ämne som jag inte tycker har fått tillräckligt med utrymme på portalen. Flasabäcken är ju den sista kända lokalen för ullern i Sverige. Det är det inte många som vet.”
Gunvor Skogbjörn, 33, Kalix
”Alla i Kalix vet ju vad Flasaportalen är. Det finns liksom inte så mycket annat häromkring, så jag har läst sidan ända från första början. Det är synd bara att redaktionen sitter i Stockholm. Det märks att de inte riktigt vet vad de skriver om. Men jag tycker ändå att det är en bra och intressant webbresurs, och jag läser någonting från portalen nästan varje dag - nä, nu överdriver jag, men det händer att jag läser Flasaportalen ibland. Jag vill se mer reportage med verklighetsbakgrund och mindre fjöms och trams.”
6 juni 2003 - Ett klargörande - Genom olyckliga omständigheter har den beklagliga och felaktiga uppfattningen hos delar av vår läsekrets uppkommit, att Flasabäcken skulle vara ett påhittat vattendrag. Detta är naturligtvis helt befängt. Vansinne. Jag tror inte mina öron, osv. Det räcker med att konsultera en ordinär karta över området, t.ex. Lantmäteriets Gröna karta (25M NO Kalix), för att få bevis för att Flasabäcken existerar. Bäckar är inte sådana saker som man hittar på – de rinner fram av sig själva. Varför skulle vi behöva uppfinna ett vattendrag när det redan finns så många att välja mellan? Eftersom det till syvende og sidst handlar om Flasaportalens trovärdighet, önskar redaktionen komma med ett klargörande i frågan: Läsaren kan vara viss om att denna hemsidas innehåll till nästan 100% behandlar saker och händelser som äger självständig existens och verkligen timat i sinnevärlden. Vi skulle inte med gott samvete kunna ägna vår arbetstid åt att fabricera nyheter och berättelser om händelser som aldrig ägt rum, på fiktiva platser. Sådant skrivande lämnar vi journalister åt författarna. Det måste självklart vara utgångspunkten när man tar del av innehållet på denna hemsida, att det vi skriver om inte är fria fantasier kring en påhittad bäck i Norra Norrland, utan ytterst bundna fantasier kring en i högsta grad existerande bäck i Norra Norrland.
16 april 2003 - Diskussionens vågor går höga i Flasaportalens nya diskussionsforum.
Vem är inne/vem är ute? Hur ska man klä sig till våren för att inte bli utskrattad? Vilken är den hetaste hitlåten i Sklörbacken just nu?
Se där några av de ämnen som säkert kan dyka upp i vårt diskussionsforum, men lika säkert är att dessa inlägg kommer att raderas så snart vår nitiske moderator fått nys om dem. Reglerna för forumet tillåter nämligen inte att trivialiteter tar upp utrymme på sidan. Vår förhoppning är att denna policy skall uppmuntra seriösa besökare att göra sina röster hörda, utan att hämmas och generas av tidigare inlägg av lägre intellektuell halt, kanske författade på den så bristfälliga svenska som dagens ungdom plägar bruka. De yngre generationer som ju i övrigt alltmer har kommit att dominera på World Wide Web kommer inte att vinna tillträde till dessa diskussioner med mindre än att de stavar och uttrycker sig vårdat, bildat och korrekt. Och i fullständiga satser.
Hittills har så intressanta ämnen diskuterats som den kommande DVD-utgåvan av filmen Kottar, drottning Silvia, samt poesi om ekorrar. Vår förhoppning är att dessa diskussioner även i framtiden kommer att vara lika spännande och seriösa. Man kunde möjligen önska att debattörerna höll sig lite striktare till de ändå relativt blygsamma och generösa riktlinjer som dragits upp för debattforumet. Dessa har ju inte tillkommit av godtycke eller illvilja, utan blott för att tydligare leda debatten i riktning mot några spörsmål av vikt som annars aldrig skulle diskuteras någonstans i dagens senationslystna mediaklimat. Vår förhoppning är också att dessa nödvändiga begränsningar ska stimulera till eftertanke och meningsfullt tankeutbyte.
5 mars 2003 - Vår nyhetsbevakning från Flasabäcken har varit lite tunn den senaste tiden, eller närmare bestämt från första början. Detta förhållande har en enkel förklaring (som dock inte på något sätt ursäktar det hela), nämligen att redaktionen har lokalkontor i Stockholm och Sundsvall, dock ännu ej vid själva Flasabäcken. Vi har inte ens en korrespondent inom Kalix kommun. Därför har vi hittills till stor del tvingats förlita oss på rykten och hörsägen för vår rapportering.
Därför vänder vi oss nu till denna hemsidas läsare, och särskilt de som fortfarande bor i Kalix, för att på så sätt säkra kvalitén på nyhetsmaterialet: Känner ni er kallade att bidra med artiklar och anekdoter, skriv till oss på adress: webmaster@flasa.net
Man måste naturligtvis inte bo i Kalix för att få bidra, det vore för mycket begärt, men det är önskvärt att man åtminstone har någon anknytning till bygden samt äger en viss kännedom om Flasabäcken. Till nöds kan vi acceptera att man bara har läst om bäcken i någon bok, även om det känns som ett nederlag att behöva sträcka sig till sådana ytterligheter för att ragga ihop skribenter. Nu vet ni vad som gäller. Nu har vi krälat i stoftet för er - betala inte tillbaks med er likgiltighet, som vi ärligt talat har fått nog av efter snart ett år av resultatlös ävlan till Flasabäckens ära och upphöjelse! Det minsta man kunde begära är väl att åtminstone någon av de förmodligen miljontals besökare vi har varje dag kunde höra av sig och komma med några uppmuntrande ord. Det är faktiskt inte för vårt eget höga nöjes skull som vi driver detta nästan helt ideella projekt - vi tjänar i stort sett inga pengar alls på att sitta och skriva ändlösa hyllningar till ett otacksamt och stumt vattendrag - utan för att fylla ett allmänt informationsbehov! Inte ett knyst har vi hört under denna tid. Nu vill vi ha något tillbaka. Kanske bara ett knyst.
27 januari 2003 - Ledande Flasaexperter uttrycker stark oro för hur den senaste tidens kraftiga mediaexponering av Flasabäcken ska påverka detta känsliga vattendrag och dess närmaste omgivningar, som mest består av natur och grejs. Ska det kunna förbli Norra Europas sista stora - eller medelstora - outforskade bäck, eller kommer det i kommersialismens och sensationslystnadens namn att exploateras ända tills detta unika naturområde utplånas och den siste nybyggaren vid bäckens stränder får bredbandsuppkoppling?
Det hela började med avsnitt 3 av den uppmärksammade TV-serien Mera Magdalena, där området kring bäckens mynning enligt uppgift syntes under några sekunder när fru Forsberg förberedde sig för en forspaddling i Kamlungeforsen en bit uppför Kalixälven. Man sökte sig i programmet aldrig upp i själva bäcken, kanske på grund av dess rykte som ett notoriskt svårpaddlat vattendrag.
Men det betyder inte att bäcken går säker för mer erfarna och dödsföraktande kanotister, som genom programmet fick en glimt av bäcken och under bråkdelen av en sekund stirrade in i dess skräckinjagande gap. Det må vara en utmaning som få äventyrare kan stå emot, men för att besegra Flasabäcken krävs mer än bara mod och stor erfarenhet av forspaddling. Inte minst en god portion tur är nödvändig om man ska ta sig ens halvvägs uppför vattendraget.
Experter fruktar att det här skulle kunna bli startskottet för en ny tävling om att bli den förste som utforskar Flasas övre lopp med kanot. Det kommer sannolikt att leda till nya tragedier och stora förluster i människoliv. Det kan vara priset vi får betala för att någon obetänksam TV-producent ville ha några spektakulära bilder till sitt för övrigt ganska slätstrukna program. Vem i TV-huset är villig att ta på sig ansvaret för denna utveckling? Det frågar sig som sagt vissa experter, som dock vill förbli anonyma.
2 oktober 2002: Upprustningen av Myggjagarnas klubbhytt blev inte den heta valfråga som många hade hoppats. Alla de intresseföreningar och lobbygrupper som kämpar för Flasabäckens överlevnad kan med sorg konstatera att frågan fullkomligt ignorerades av våra politiska företrädare både på riksplanet och inom lokalpolitiken. En talesman för föreningen De nya myggjagarna, DNM, Bruno Brynja, uttalar sig för Flasaportalen: "Trots en intensiv insändarkampanj från min sida lyckades vi inte få upp frågan om klubbhyttens upprustande på den politiska dagordningen. Ingen av insändarna blev visserligen publicerad, men de måste ha lästs och begrundats på mången tidningsredaktion, så jag är lite förvånad över den kompakta tystnaden."
Ragnar Skadskjuten, ordförande i utbrytargruppen De nya Myggjagarna Sklörbacken, DNM(S), kokar av ilska, men han säger ingenting. Han vägrar nämligen uttala sig i sammanhang där DNM medverkar.
Argast av dem alla är kanske Martin Hud, företrädare för föreningen De sanna Myggjagarnas arvtagare, DSMA. Exakt hur arg han är vet vi dock inte eftersom han inte vill uttala sig i media som "ger extremistgrupper av allehanda slag ett forum för internt käbbel, sekteristiska hårklyverier och ...annat skit". Hud har väckt en del lokal uppmärksamhet under valrörelsen med sina uttalanden om krav på simborgarmärke för alla som passerar genom Sklörbacken. Detta har retat upp särskilt herr Brynja, som bara har tagit silvergrodan. Tilläggas bör att ingen för närvarande bor i Myggjagarnas klubbhytt, utom möjligtvis en sork.
15 juli 2002: Hemsidan börjar så sakteliga ta form, kan man säga. Särskilt spännande är det att få presentera den intressanta filmsidan. Det är kanske inte allom bekant att det har gjorts film om Flasabäcken. Om ni vill hitta information i detta intressanta ämne på internet har ni fått leta förgäves ända tills nu. Än så länge finns här bara en artikel om filmen Kottar, men snart kommer det att finnas information om en del andra intressanta, aldrig avslutade projekt - filmer, TV-serier och fragment av mer svårbestämbar natur.
Vidare kan vi nu bjuda på en länksida som täcker in det mesta av Flasarelaterat material på andra hemsidor, varför vi nu kan kalla oss för en portal i ordets rätta bemärkelse. Nä, nu blev det fel. "Portal" i dess rätta bemärkelse är ju faktiskt en arkitektoniskt utsmyckad ingång till en större byggnad, och det kan vi ju inte göra anspråk på att vara, men i ordets moderna och överförda betydelse, med användningen i internetsammanhang lånat från det anglosaxiska språkområdet, kan man kanske säga att det stämmer in på denna hemsida. Lite.
3 juli 2002: Media har av någon anledning avstått från att rapportera från området kring Flasabäcken under en längre tid. Man kan spekulera kring orsakerna, men faktum kvarstår: varken TV eller de stora rikstäckande tidningarna har intresserat sig för händelseutvecklingen vid det mäktiga vattendragets stränder under det senaste året, kanske ännu längre tillbaka. I stället har man riktat blickarna åt andra håll: krig och katastrofer, såpakändisar och matlagningsprogram. Skulle det liv som framlevs här på något sätt vara mindre värt, äga ett mindre nyhetsvärde än det som vi dagligen matas med i media (se ovan)? Det tror inte vi som arbetar med den här hemsidan.
Det var med dessa tankar i bakhuvudet som vi för ett drygt halvår sedan skred till verket med att skapa en portal för att samla information om vad som händer kring Flasabäcken. Vi ville sätta Flasa på kartan igen. Den förväntade reaktionen i övriga media har dock uteblivit. Detta kan måhända till viss del förklaras med att det material som hittills presenterats kan upplevas som relativt amatörmässigt, en aning föråldrat, av alltför lokalt intresse eller kanske till och med riktigt undermåligt, på gränsen till det pinsamma. Men då skall man komma ihåg att projektet ännu befinner sig i sin linda. Än så länge har vi bara kunnat samla äldre artiklar om sådant som timat i trakten mellan åren 1985 och 1989, men vår avsikt är att dra igång en mer aktuell nyhetsbevakning. Detta förväntas ske så snart någonting händer.
15 juni 2002: Flasabäcken rinner på som vanligt. Ingenting ovanligt har rapporterats sedan sist. Växter av olika slag har setts spira vid bäckens stränder. Djur har iakttagits, ofta ätande, som djur gör. Människor har passerat vattendraget, för det mesta på broar. Till synes vanliga människor. Men sagans nät knyts i det fördolda.