Kottartrilogin 3: Tre kottar
Kotteriets vidare öden. Tar vid en tid efter "Bron över floden Flasa"
Per Johansson, Per Nordgren och John Nordgren presenterar stolt
Medverkande:
Bruno Brynja
Helst skulle Bruno Brynja vilja kalla sig författare,
men tyvärr har han inte fått någon bok utgiven, ännu.
Tidigare var han ordförande och enda betalande
medlem i Orienteringsklubben Sun Of Jamaica.
Ragnar Skadskjuten
Bokförläggare. Det finns inte mycket roligt att säga eller
skriva om Ragnar ...jo, det finns det, men det kan vi inte
skriva här. Han ger i alla fall ut böcker som ingen köper.
Tidigare var han ordförande och enda medlem i Marlboro OK.
Soffy Treström
Världsberömd poet och författare. Har givit ut tre
tegelstensromaner ("Mitt Inre", "Snö" och "Min Kamp")
samt ett oändligt antal dikter, noveller och pamfletter.
Tyvärr sträckte sig hans kreativa period endast över två år.
Har aldrig orienterat.
1. Bakgrunden
En dag kommer Ragnar och Bruno att tala om gamla tider. Bruno kan bara prata om sig själv,
medan Ragnar håller sig till Soffy Treströms öden och äventyr. Vad har hänt med Soffy?
Stämmer det att han har dragit sig undan till en avlägsen koja i skogen?
Till slut bestämmer sig Ragnar för att dom skall söka upp Soffy. Bruno ställer motvilligt upp
eftersom han vill ställa sig in hos Ragnar som kanske någon gång i en obestämd framtid kan
tänkas komma på tanken att möjligen ge ut en bok av Bruno, på prov i alla fall.
2. Äventyret
3. Återseendet
De två vandrarna får ett varmt välkomnande.
När de träffar Soffy får de veta att han ägnat de senaste fem åren åt att skriva
boken "Kottar", en bautastensroman
utan rim och reson.
Inne i stugan blir det snart en glad och uppsluppen stämning,
som dock bryts när Bruno inleder en häftig diskussion med Soffy.
Bruno polemiserar mot Soffys litterära ståndpunkter.
Soffy tröttnar snart på Brunos dåligt underbyggda argument. I stället
börjar han prata glada minnen med kompisen Ragnar.
Bruno drar sig undan till ett hörn och surar.
Efter en stunds grubbel bestämmer sig Bruno för att utmana Soffy på poesiduell, ungefär i samma stil som
TV:s schlagerfestival, fast utan sång och musik.
4. Poesiduellen
Bruno deklamerar: Skogen blommar, björnen slumrar
bland sparvar, bär och humrar
Fåglar sjunger, bäcken strömmar
Livet är vackert! i mina drömmar...
Analys: Dikten börjar oskyldigt, om än lite märkligt ("humrar"), men utmynnar i ett intet som
åtminstone vi identifierar som författarens dödsångest.
Soffy skaldar:Den dövstumme tiggarens lama lekamen
trampas av ungdom på väg till examen
Hans såriga ögon ser de små liven
Det finns ingen nåd för en överbliven!
Analys: Stort! Fullgånget! Viktigt! Moget! Vi vågar oss inte på några djupare analyser av rädsla
för att vi kan ha missuppfattat något, men vi är i alla fall överens om att det är något stort och mästerligt.
Ragnar uttrycker sig:Jag kräks på min skuggas kravlösa kött
när ljudet av blodet är dött! dött! dött!
Avgrunden värker i skaparens bröst
ty döden är här och nu är det höst!
Analys: Man kunde önska att Skadskjuten anpassade språket efter sina tankars kvalitet,
eller möjligen att han slutade skriva helt och hållet.
5. Det skumma slutet
Soffy ber sina gäster stiga in i stugan för att ta en kopp kaffe. Men då öppnar sig en brutal och skoningslös
avgrund under deras fötter. Dom faller genom mörkret i flera minuter. Gästerna alltså.
Plötsligt bara ligger dom på marken i en bekant omgivning. De känner genast igen Bron Över Floden Flasa.
Var allt bara en ond dröm? Hade dom verkligen träffat Soffy? Ska dom någonsin hitta dit igen?
Frågorna ekar i deras huvuden.
Dom letar sig fram till cyklarna.
Men vad är det som ligger i Ragnars cykelkorg? Det är ju Soffys manus!
Dom tittar på varandra.
- Det måste alltså vara sant! utropar Ragnar.
- Jåo, säger Bruno.
Plötsligt hör de ett fladdrande ljud i skyn.
Från sin upphöjda plats på den ståtliga flygande älgen gör Soffy en magisk gest.
Ragnar och Bruno embarkerar sina påkostade hojjar.
Dom cyklar iväg, tankfulla.
Bakgrund: Två år efter publiceringen av Bron över floden Flasa, i augusti 1991, publicerades i Vargbladet en lika märkligt malplacerad historia som de två tidigare delarna i Kottar-trilogin, den här gången handlade det om trion Ragnar, Bruno och - för första gången - Soffy Treström. Det rör sig om ett undersökande reportage om denne litteräre legend, som under mitten av 1980-talet steg som en raket på Sveriges litterära himmel, nåja Norrlands kanske, eller i alla fall Kalix kommuns ... valda delar av Kalix kommun. Stenbäcken. Valda adresser. Faktum är att han nog var relativt, för att inte säga fullständigt okänd utanför det lilla kotteri som bildades kring honom och bestod av honom själv och två "vänner".
Fakta:
1. Soffy Treström är försvunnen sen ett par år tillbaka.
2. Det är synd, för han var lovande. På något sätt.
3. Vart har han tagit vägen? Har man frågat sig, i alla fall några av hans vänner.
4. Rykten går om att han har siktats i skogarna vid Sklörbacken, vid Flasabäckens stränder.
5. Soffy Treström är en pseudonym, men det framgår inte av historien. Det har heller ingen relevans för densamma, så jag förstår inte varför jag berättar det.
6. Det hela utspelar sig under hösten 1990.
7. Soffy bor numera i en större svensk stad där han försörjer sig som skribent.
8. Hans vänner Ragnar, Bruno och Martin har det gått mindre bra för.
9. Martin förekommer faktiskt inte i denna historia. Han är nämligen en fiktiv gestalt, skapad av Soffy Treström.
10. Soffy i sin tur är skapad av Bruno.
11. Ragnar skrev om Bruno innan denne existerade.
12. Bruno bytte namn 1989 när han insåg att han var Ragnars hjärnfoster.
13. Soffy hjälpte Bruno att skriva den första historien om gänget, det numera förlorade manuskriptet "Flum - en förlegad livshållning eller nyckeln till ett bättre liv?".
14. Martin, Bruno och Soffy medverkade också i skolteveprogrammet "Soffy Treström - en riktig författare" där Bruno spelade Soffy och Soffy spelade sina egna föräldrar.
15. Ragnar sitter och håller på ett manuskript där han hotar skandalisera hela Flasakotteriet. Han har dock vägrat visa det för någon, så VI TROR DET NÄR VI SER DET RAGNAR!
16. Filmen "Kottar" bygger delvis på det manus som dyker upp i nedanstående historia.
Teknisk kommentar - den dåliga bildkvalitén i denna bildnovell har sin grund i diverse omständigheter som upphovsmännen inte kan ta ansvar för. Dessa omständigheter har visserligen anknytning till upphovsmännen själva och deras kompetens i handhavandet med specifika anordningar för infångande resp. reproduktion av fotografiska representationer av fenomen i sinnevärlden, men då begreppet "kompetens", såsom en icke-kvantifierbar kvalitet, i sig kan betraktas som en andlig eller subjektiv egenskap hos individen, vilket kan likställas med irrationella faktorer, anser sig upphovsmännen vara offer för slumpens verkningar.
