Kottartrilogin 1: Flasa - den blöta sanningen?

Den historiska tidskriftsartikel som för första gången presenterade Flasakotteriet för världen.

För första gången publiceras den här med vittnesmålen i rätt ordning.

"Allting började med att Martin en dag kom hemsläpandes med Fia. Hon var vår nya hemhjälp, sade Martin.

Jag accepterade med svårighet det nya inslaget i vår kollektivmiljö. Det blev dock allt svårare och svårare att stå ut.

När så Bruno stack till Flasa för att "finna sig själv" blev det inte precis lättare. Tack och lov stack också Martin och

Fia snart. Tråkigt nog tog dom med sig allt av värde i lägenheten. Jag stack i min förtvivlan till Bruno. Han var glad att

se mig och gjorde i ordning en underbar säng åt mig. Vi pratade mycket om det som Martin hade gjort.

Han gjorde i ordning en underbar säng åt mig Vi pratade mycket

Jag vaknade en natt av att jag hörde röster. Av ren nyfikenhet gick jag ut. Där ute stod Martin och Fia.

Dom berättade att Bruno hade stulit alla deras pengar. Dom hade han sedan använt till att köpa en ny fåtölj.

-Lille Ragnar, du måste förstå att jag håller på att genomgå en personlig kris, och jag har bara kommit till tredje kapitlet.

-Får jag bo hos dig Bruno? Jag kan stå i ett hörn och vara alldeles tyst. Du kommer knappt att märka mig.

-Du behöver inte stå du kan sitta, sade jag.

Jag genomgick en personlig kris

Två nätter senare vaknade jag av ett mummel. Jag reste mig upp till min fulla längd och gick ut i natten. Ute i natten hörde jag röster:

-Leker livet med dig Ragnar? Inte med oss, vi har spelat bort alla våra pengar på Fia med knuff.

-För all del, men jag har läckt till Bruno, han måste tystas. Då upptäckte dom mig.

-Tyst Bruno! Skrek dom i alla i en mun. Jag kastade mig förtvivlat in i stugan.

-Döda mig inte! skrek jag.

-Vi tänker inte döda dig, vi vill bara bo här några dagar.

-Ni sa ju att ni inte skulle döda mig...!?"

Myggjagarnas klubbhytt

"Alla skyller på mig, det har dom alltid gjort. Ända sedan den dagen då jag tog hem Fia, en fin flicka som gjärna hjälpte till i hushållet.

Vi (jag och Fia) fann dock efter ett tag att vi hade vuxit ifrån dom andra medlemmarna i kollektivet, särskilt Fia som hade gått upp 70 kg.

Vi hade tänkt sticka iväg till Monte Carlo och spela Roulette, men det blev Kramfors och Fia med knuff. Vi gick långa promenader.

En dag gick vi på en extra lång promenad, Kramfors-Flasa. En bit in i regnskogen hittade vi Ragnar

En bit in i regnskogen hittade vi Ragnar

Han sade att Bruno hade tvingat ur honom en massa fakta. Då kom Bruno ursinnigt utrusande från hytten. Vi lugnade ner honom och frågade om vi kunde få en kopp kaffe. Bruno var lite tveksam, men han bjöd i alla fall in oss. Ragnar däremot insåg det omöjliga i situationen, fåtöljen saknade nämligen kokmöjlighet. På dessa grunder högg han stugan till kaffeved.

Det var det godaste kaffe jag någonsin smakat."

Fåtöljen saknade kokmöjlighet

av Tommy Enström, Per Nordgren & John Nordgren

Texten ovan är en illustrerad redogörelse för den komplicerade väv av händelser som utspelades i Flasabäckens omgivningar vid 80-talets mitt, då Flasakotteriet för första gången fann sin definitiva form och samtidigt upplöstes. Vad är fakta och vad är försök till historieförfalskning? Det kommer vi förmodligen aldrig att få veta. Polisutredningen lades ned i en misstänkt mörkläggningsaktion som verkar ha regisserats från högre ort. Myggjagarnas klubbhytt återuppbyggdes sedemera till ursprungsskick med hjälp av originalritningar, ägarnas ingående fotodokumentation och konsulthjälp av flera av de arkitekter och byggare som deltagit i uppförandet av originalbyggnaden.

Redogörelsen är en oavkortad transkription (med vissa korrigeringar avseende komposition, semantik och ortografi) av artikeln "Flasa - den blöta sanningen?", som publicerades i tidningen Vargbladet nummer 4/1985 (septembernumret).