Kottartrilogin 4: Lögn i stormen
Detta fragment skrevs mellan "Den blöta sanningen" och "Bron över floden Flasa", men färdigställdes aldrig för publikation i Vargbladet. Den hör alltså kronologiskt till perioden mellan dessa två delar i trilogin. Manuskriptet återfanns i ett arkiv i Kalix i juli 2010 och publicerades för första gången på Flasaportalen i augusti samma år.
Presentation
Bruno Djurmätare: F.d. stugfogde för Myggjagarnas klubbhytt. Nyss hemkommer från Dalai Lamas avgiftningscenter i Bhopal där han efter att ha funnit sig själv på 13 olika ställen gick lös på inredningen och liftade hem med två lycksökande holländare på väg till Boviks kursgård utanför Borås.
Ragnar Skadskjuten: Efter att ha sovit ett år i en container utanför IKEA i Sundsvall fullgjorde han sin värnplikt som malaj på F067. Då denna tjänstgöring frestade alltför mycket på hans klena förstånd fick han vila upp sig på Svinmållas vilohem i Knasiga skogen.
Martin “Hudis” Hudsamlare: Martin övade på kuben några månader, och efter att ha slagit världsrekordet framträdde han i det populära TV-programmet Fåntastiskt där han råkade slå ut Henrik S. Järrels löständer. Han blev icke mer på TV något mer.
Fia: I vredesmod lämnade hon den världsfrånvände Martin. Hennes vidare öden är höljda i dunkel. Dock finns vissa indicier som tyder på att det är hon som skriver Malena Ivarssons repliker i TV:s Sköna söndag.
---
En holländsk bil stannade i Sklörbacken och ut ur den steg en orakad man med en Magnum 44. Han log vitt och brett några gånger och sparkade upp lite damm från vägen. Han lutade sig in i bilen och öppnade handskfacket och tog ut patronerna och Klaus Wunderlich-banden. Den kvinnliga holländaren knöt sin sjal runt huvudet på honom och drog åt. Med ett skevt leende lämnade han vägen och smälte in i miljön.
En finskregummerad bil stannade två meter bakom den holländska och ut ur den steg en självsäker man med en osäkrad Colt 45:a i högsta hugg. Han var klädd i slitna jeans och en T-shirt med trycket “Må som du förtjänar på Svinmållas vilohem!”. När de tvennes blickar möttes släppte alla hämningar och de rusade mot varandra, med känt resultat.
Ett brak hördes inifrån skogen och ut ur livsmiljön kom en naken man ridande på en naken älg, och efter sällskapet kom en naken räv i mars i sällskap med två nakna harkvinnor. De tidigare så ursinniga slagkämparna tittade generat ner på den nakna marken. Utlänningarna lämnade skådeplatsen då den nakna sanningen uppdagats.
– Häng med mig till myggjagarnas nya fina klubblokal, sade mannen på älgen, som visade sig vara Martin när kläderna kommit på.– Minns ni hur vi sprättade den förra?
– Jo, hyddsprättklubben.
– Sprättklubbhytten.
– Sprätt sprätt, nog! Kasta edra eldvapen!
– Vi gör det inte för att visa vår underlägsenhet, bara för att färden ska kunna fortsätta i god sämja.
– Ja ja. Låtom oss nu gå till skogs. Detta är inget nobeltal.
Männen sköt djuren och sålde skinnen och kropparna till en Gammelgårdsbo. Djurens alltså. Genom snåren gick de till hytten.
– Här igen! Fast stugan är sig inte lik.
– Nä, vi sprättade ju sönder den förra.
– Vad menar du? Hur pratar du, pojke? Sprättade vi?
– När ska vi äta?
– Nämen Martin, vart försvann den dära Fia som förstörde allt för oss och splittrade vår gemenskap?
– Splittrade? Det var en fin flicka som jag bjöd in i vårt kollektiv, jag tror att det var annat som orsakade splittringen.
– Du håller på Fia du?
– Ja, vi var ju i alla fall sambos i tio år!
– Sambo? Vad är det? En ny dans?
– Nej, det är ett folkslag.
– När ska vi äta?
– Fint hus förresten, ser precis ut som Korsnäsgården i motljus. Färgen alltså.
– Jaså? Har du varit där?
– Nej, men ja tittade på Naturrutan en gång.
– Vad sysslar du med Bruno? Tittar du på valkarna i dina händer?
– Nej, jag speglar mej i mina handflator.
– Ska vi äta strax?
– Vem har byggt denna byggnaden?
– Det vet ja inte.
– Jaså? Kan du läsa…
– Det vet jag inte själv. Men jag har lärt mig.
– Hörni, ska vi ta å häva oss inomhus.
– Ja.
De tre gjorde en finfin brasa att glädjas åt i kylan. Fast inne i den välutrustade klubbstugan var det varmt. Det var ju en modern stuga.
---
