Filmer om Flasabäcken

Serien är av allt att döma ett havererat försök att berätta Joseph Conrads Mörkrets hjärta (1902) för en barnpublik. Serien i sig är förstås inget misslyckande, snarare tvärtom, men i större grad än andra som utgått från Conrad, t.ex. Francis Ford Coppola i Apocalypse Now,går barnseriens skapare snart vilse i den mardrömsvärld de utforskar. Conrads äventyr bottnar i ett mysterium som efter hand uppenbaras för oss, alltid med ett bestämt och skrämmande mål. Det hade kanske varit tacksamt att utforma en TV-serie för barn efter denna mall, men norrmännen lyckas skapa något annat och kanske större: ett konstverk som står för sig självt, som inte behöver, eller ens kan förklaras. Det finns ett övergripande mysterium som upprätthåller vårt intresse, den försvunne Drövel, men under resans gång uppstår ständigt nya mysterier som aldrig får någon förklaring. Inte heller mysteriet med den försvunne professorn får någon helt tillfredsställande förklaring i det sista avsnittet. Det mest anmärkningsvärda med serien är dock att själva handlingen underordnas den geografiska inramningen så till den grad att det närmast är likgiltigt för tittaren vad som händer i de enskilda avsnitten. Huvudrollen spelas av älven Overfloden; de tre bröder som utgör expeditionen kan närmast betraktas som statister i flodens biografi.

Den storslagna metafysiska inramning som finns i seriens inledande vinjett är också en omistlig del av varje avsnitt. Man kan nästan gå så långt som att säga att den - ganska långa - inledningen i någon mån utgör själva programmet. Det som utspelas mellan inledning och slutvinjett är en serie starkt Monty Python-inspirerade sketcher, som tagna ur sitt sammanhang knappast skulle väcka uppseende för sin originalitet. Men snarare än att utgöra blott utfyllnad bör de nog betraktas som tid avsatt för reflektion kring de frågor som väckts under den episka vinjetten. Vari ligger då storheten hos denna vinjett? Kanske är det i de kosmiska perspektiv som öppnas genom den stora inzoomningen alldeles i början, som börjar med hela universum och söker sig fram till jordklotet, och slutligen landar i Overflodens omgivningar strax utanför Oslo? Kanske är det melankolin i det svartvita filmklippet med Professorn, tillsammans med historierna om alla de misslyckade expeditioner som tidigare givit sig ut för att leta efter honom? Dessa filmklipp, så fulla av hemliga ingångar och lockande avfartsvägar för tankens flykt, kontrasteras briljant av en hetsig speakerröst och dramatisk musik som på samma gång både blåser upp och punkterar de tankens såpbubblor som bilderna alstrar.

Svensk filmindustri och Sveriges television såg högst oroat på när denna oväntade utveckling inom mediet skedde i vårt västra grannland, men samtidigt påbörjades ett febrilt sökande: var kunde vi i Sverige finna en plats för att skapa något liknande? Var fanns den geografi som kunde erbjuda samma mått av metafysisk laddning som de norska kollegornas fiktiva Overflod?

Det krävdes inte mycket letande innan man slutligen fann Flasabäcken i Östra Norrbotten. Manus skrevs och rekognosceringsexpeditioner skickades ut, skådespelare provspelade, regissörer anställdes, avskedades och anställdes igen. Projekt efter projekt påbörjades för att exploatera denna märkliga plats och mjölka så mycket som möjligt ur denna enda bärande idé: att låta platsen, floden, ensam bära handlingen i en metaforisk reseskildring - en bild av levnadsloppet och människans sökande efter sig själv.

Kottar

Ett efter ett avbröts dessa projekt i takt med att den 13 avsnitt korta TV-serien om den norske professorn började falla i glömska hos

televisionens makthavare; detta skedde ungefär samtidigt som "Dallas" började sändas i svensk television.

Men ur ruinerna av dessa havererade projekt reste sig långt senare ett verk av andlig lyftning och metafysisk mångtydighet som saknar paralleller i svensk filmproduktion. Det handlar naturligtvis om Kottar, ett storslaget epos i kortfilmsformat som på några få minuter fångar in alla de drömmar som drömts om Flasabäcken, alla förhoppningar som någonsin knutits till detta vattendrag, illusioner som krossats mot dess stränder och de stolta människoöden som formats i bäckens närhet. En separat artikel som behandlar Kottar på ett mer djupgående sätt finns att läsa här. Artikeln om filmen bygger på pressklipp, forskning i privata arkiv samt intervjuer med skådespelare och regissör, utförda under våren 2002.

Flum

I början av 1990-talet, när Sverige stod på tröskeln till EU-medlemskap och den borgerliga regeringen var i full färd med att montera ned de sista resterna av det som en gång var det svenska folkhemmet, spreds en stämning, en anda, i vissa ungdomskretsar i vårt land.