Vid Flasa

En artikelserie från kulturtidskriften Vargbladet, skriven av Per N och Tompa

EN HÄNDELSE I PER NORDGRENS LIV

(han berättar från soffan plinkandes på en balalaika)

Jaa, det börjar bli ganska länge sedan nu, jag kan inte säga exakt hur gammal jag var ... men en fyra-fem år är väl en bra gissning. Familjen Nordgren var ute på en skogspromenad. När vi hade gått ett bra tag i, vad vi trodde, en cirkel, tänkte vi att vi nog borde vara tillbaka på samma ställe som vi började vår vandring. Men icke ... i stället kom vi ut på en okänd grusväg kantad av några enstaka hus. Platsen verkade bekant, men ... ingen kunde komma på var vi var. Därför stoppade vi första bästa bil. En stor vit en. Vi frågade var i världen vi befann oss. "Sklörbacken" blev svaret och bilen drog vidare.

Familjen Nordgren hem på raska fötter vandrade.

Ja, det om detta.

KLINK.

SKIDTUR VID FLASA (vårvintern åttiosex)

- Luktar det inte lo här.

- Va, gör det det?

- Är inte det där lospår?

- Möjligt. Jag har för mej att nån såg lo i Rian härom året.

- Då skulle man väl kunna få se det här i Flasa också.

- Va ballt om man skulle få se lo här.

- Mm, vilken upplevelse.

- Vad var det där?

- Det där. Det var en ekorre.

- På håll såg det ut som en lo. Men här finns hus. Kom så fortsätter vi över Flasa...

- Ja.

På vintern fastnar löparskidor lätt i snötäckta buskar.

SOLOLOPP

Eftersom det var skare beslöt jag mig att ge mig ut på en skidtur.

Jag gav mig av mot Flasatrakterna.

Det började snöa när jag befann mig mitt på ett stort hygge.

Jag blev en viking.

Stora flingor yrde.

Jag följde ett skoterspår mellan granarna.

Vädret var grått och när jag åkte över Flasabäcken trodde jag att skidorna skulle knäckas.

På andra sidan låg skogen mörk och tät.

Jag fick problem att ta mig fram.

Jag vände och skidorna höll fortfarande. De gick inte av men jag har för mig att ena skidan lossnade.

På elljusspåret skulle hela jag lossna från mig själv.

Snön yrde.

---

BLUES (höstvandring)

Vi vandrade efter järnvägen och kom fram till en kista.

Dracula var inte hemma men han hade lämnat kvar några hackor och krattor i den sandfyllda kistan.

Det var där järnvägen korsar Flasa.

Vi anade ett samband.

Vi gick ner för slänten och in bland björksnåren. Det var inte så mörkt, men det var skumt. Vi vandrade på en våt lövbädd. Landskapet var upp och ner.

Flasa forsade.

Vi gick vidare över dom igenvuxna ängarna. Vi gick genom en sorts häck. På andra sidan stod något stort och skräckinjagande. Per säger att han höll på att tappa balansen när han såg den svarta öde ruinen.

Ladan.

SKA'RE VA SÅ SKA'RE VA SKARE (en häftig expedition)

Vi gick från bron. Och det var skare.

Vi följde Flasa.

Det var öppet vatten här och där. Vi gick på ena sidan.

Ibland på andra.

Det var hela tiden bättre på andra sidan så varje gång det gavs tillfälle bytte vi.

Sida vill säga.

Vi fortsatte mot Kälsjärv. Träd och stockar låg kors och tvärs över bäcken.

Vi kom upp på en äng.

Vi gick tillbaka efter vägen.

Så var det med det.

---

[UTAN TITEL]

1. PARKERING

- Ska vi ställa cyklarna här va ska vi ställa dom här va ska vi det va?

- Jaaaaaaa, nog kan vi det.

2. FOTBEKLÄDNADSTEKNIK

- Fy --- vad blött här var!!

- Du har rätt. Här är -----gt blött. Men, hahahahahahaha, jag tog stövlar jag.

3. TURISM

- Men, vad är det för folk med kameror där borta?

- Tysk, tysk, tyskar ...

- Im Sommer ist es warm.

- Ja, man kann baden.

- Aber, jetzt kaufen wir Eis.

(sv. övers.)

- Om sommaren är temperaturen hög.

- Man kan ta sig ett litet dopp.

- Men, nu går vi och klämmer en Löwenbräu.

4. TIDEN

- Vad är klockan förresten?

- Jag vet inte…

- Va! Har du tappat den?

- Någon grep min handled och tog den.

- Så förskräckligt.

5. KVÄLLNING

- Nu är vi tillbaka vid våra fina cyklar.

- Men var ÄR våra fina cyklar?

- Men vad gör det, titta vilken fin Volkswagenbuss som står där.

- Men ska vi verkligen ... det är ju renhorn på taket.

Författarna till "Vid Flasa" publicerade en stor mängd kåserier, artiklar och skönlitterära alster i kulturtidskriften Vargbladet under 1980-talet. En del av dessa har anknytning till Flasabäcken, men de flesta har ingen uttalad spelplats. I flertalet fall kan man utgå ifrån att Flasabäcken utgjort en inspirationskälla bland många andra. Redaktionen överväger för närvarande om en vidare publicering av dessa verk kan bli aktuell.