Om verkligheten

Hur förhåller sig Flasaportalen till verkligheten?

Den dokumentära texten vilar på ett bräckligt fundament. För den som har ambitionen att beskriva verkligheten räcker det inte att ha som utgångspunkt att skildra sina iakttagelser objektivt. Den dokumentära skribentens första uppgift måste alltid bli att förhålla sig till begreppet objektivitet. Först och främst svara på frågan: På vilka områden är begrepp som objektivitet och subjektivitet applicerbara? Den naive skribenten svarar: de saker som man kan ha åsikter om. Men vad är åsikter? Om vi räknar in alla grader av kulturell förförståelse inser man att betraktaren alltid i någon mening måste betraktas som ohjälpligt fast i sin roll som subjekt. Åsikter som är kulturellt betingade är osynliga för betraktaren. Åsikter som är kulturellt betingade betraktas i värsta fall som ”naturgivna” – i bästa fall kan man som skribent synliggöra dem, utan att för den skull gå fri från deras inflytande.

Vidare måste man betrakta människans hela perceptionsapparat som en uppsättning i högsta grad individuellt inställda betraktningsinstrument. Varje människas synfält är i någon mening unikt.

Den centrala aspekten är i slutändan minnets bedräglighet. Den mänskliga minnesapparaten konstruerar hela tiden verkligheter i vårt medvetande. Varje minnesbild, varje verklighet som projiceras på minnets ordnande raster, lagras på tidigare bilder och verkligheter och lånar attribut och bestämningar. Minnet måste för att fungera ordna sina beståndsdelar enligt narrativa scheman som bara delvis stämmer med den ursprungliga upplevelsens struktur. Redan närminnet bedrar oss.

Mot bakgrund av detta resonemang framstår en uppdelning i fiktion/verklighet som godtycklig och kanske t o m bedräglig. Vi betraktar emellertid inte dessa kategorier som absoluta; snarare kan de ses som en sorts genreindelning. Några av de texter som samlats här kan hänföras till den dokumentära genren, inte på några objektivitets- eller sanningskriterier, utan snarare på grund av att de uppvisar formella och stilistiska särdrag som hänför dem till gruppen.

De verkligheter som frammanas i dessa texter är inte mindre dokumentära än traditionella nyhetsreportage i den meningen att de är mindre sanningsenliga, däremot skulle ingen av texterna ha förtjänat sin plats i ett traditionellt dokumentärt sammanhang av den enkla anledningen att de huvudsakligen skildrar saker som aldrig har inträffat.