Jag sökte en bäck men fann en själ

En sensuell skildring av en fisketur längs Selångerån

Jag gav mig i sommar ut på äventyr efter bäckar och åar i västernorrlands inre skogar för att själv, på egen hand, få uppleva och ge mig hän åt de lockelser som dessa trakter utgjorde.

Från början hade jag för avsikt att bara studera Selångerån men jag stoppade inte alls där utan vandrade vidare till andra lockande platser. Jag ville få mer erfarenhet av västernorrlands porlande skönheter; och dessa skönheter gav mig också erfarenhet.

Alla ställen jag inte utforskat har alltid en stark dragningskraft på mig. Det kan vara berg, skogar och som läsaren av Flasaportalen säkert räknat ut: bäckar och åar.

Vattendrag flyter genom ett landskap och ger intressanta former, sedan urminnes tider eroderade dalgångar, meandrar med mera. För mig ger ett vattendrag en själ till landskapet. Ett vattendrag utstrålar något vackert och moget kvinnligt. En kvinnlig själ. Det kan skapa samma åtrå hos mig som bara en kvinna kan. Att vattendrag utstrålar något kvinnligt även för andra märks genom att många stora vattendrag har kvinnligt klingande namn. Till exempel kan nämnas den ryska floden Lena och kanske framför allt, flodernas drottning, Amazonas.

Men på samma sätt som det inte är varje kvinna som kan få mig att darra av åtrå, så är det inte heller alla vattendrag som kan få mig knäsvag. Det krävs att man känner rätt vibrationer. Man måste finna en slags själslig gemenskap. Med dessa funderingar gav jag mig nu kast med att börja utforska Selångerån. Skulle jag finna rätt vibrationer mellan mig och denna å?

Selångerån

Jag började min vandring längs Selångerån en mulen eftermiddag i augusti. Luften kändes tjock. Regntunga skyar drog förbi. Jag vandrade från sundsvalls centrum, där ån mynnar ut i havet, och gick promenadvägarna uppströms ån. Efter ett par kilometer passerade jag Mittuniverstitetet som ligger alldeles där ån gör en krök. Här kan studenterna sitta och titta ut över ån från föreläsningsalarna. Det är inte sällan vattnets lugna färd ned mot havet väcker större intresse hos studenterna än någon knastertorr föreläsare. Här talar författaren av egen erfarenhet.

Efter att man passerat universitetet kommer några vackra sträckor där grusvägar och stigar följer ån. Här kan man göra trevliga promenader eller joggingrundor längs ån. De mysiga stigarna går upp till byn Selånger som gett ån dess namn. Strax innan Selånger breder också ån ut sig till en bred sjö med låga stränder som fått namnet Selångersjön. Stigarna kantas av mycket frodig vegetation. Denna dag var det ganska varmt och man kände en ångande fukt från den buskiga vegetationen. Lövskogen var tät och fuktig. Jag ville igenom den för att komma närmare åns stränder. Den kvinnliga själen från ån och lövskogen lockade. Ändå tvekade jag ett tag. Jag ville känna efter ordentligt först att det var rätt vibrationer. Men när jag slutligen gav mig hän och trängde in i det fuktiga buskaget så [...]

Mot andra bäckar

Efter att jag lämnat Selångerån gav jag mig av norrut och en bit inåt landet. Här visade kartan små intressanta blåa streck som länge gjort mig nyfiken. De tydde på intressanta bäckar i lika spännande dalgångar. När jag kommer närmare ser man att det är frågan om betydligt mindre vattendrag än Selångerån. Man hör det vackra porlandet i granskogen innan man upptäcker själva bäcken. De uppfyller mina högt ställda förväntningar. Jag sitter länge vid bäcken och lyssnar på skogens ljud. Efter en stund vågar sig de små öringarna jag skrämt vid min ankomst fram igen och jag ser dem stryka fram i vattnet. Vid bäckens kant växer kantareller! Jag låter svampen vara och fokuserar på att fiska lite öring. Det nappar bra men de flesta är små.

Jag vandrar till flera bäckar i trakten och de är lika spännande allihop. De har namn som svartbäcken, stenbitbäcken och liknande.

Jag ser en hel del spår efter bävrar. De har byggt dammar, hyddor och avverkat en hel del träd efter ån. Dessa spår från bävrarna väcker mitt intresse. Visst är det så att jag i huvudsak är en fiskare, men jag är ju också en man, med allt vad det innebär, så jag har ju inget emot lite bäver då och då [...]

Bilder från fisketuren :

OM PJ:s BERÄTTELSE - En nödvändig förklaring från Sundsvallsredaktionen.

Efter att vi läst den berättelse om Selångerån och andra vattendrag som P.J lämnat in fick vi lite problem med hur vi skulle hantera texten. Frågan var om vi kunde publicera den. Orsaken till vår tvekan att publicera hela hans text var att den vid flera tillfällen passerade gränsen för vad som kan publiceras på portalens sidor. PJ:s beskrivningar går ibland från sensuella beskrivningar av naturen till mer erotiska och ibland passerade de helt enkelt gränsen till att bli rent snusk. P.J vägrade skriva om berättelsen, och vi hade då inget annat val än att censurera delar av den. Vi har nu klippt bort de oanständiga delarna ur texten. Var det är klippt kan läsaren se genom att vi markerat med tre punkter [...] där vi kapat texten.

Sundsvallsredaktionen. September 2007.