Bron - en skulptur

VID FLASABÄCKEN, EN BIT NORR OM SKLÖRBACKEN, strax innan bäcken passerar under Kälsjärvsvägen västerut, har ett konstverk uppförts i det fördolda. Då ingen konstnär trätt fram har jag valt att kalla det anonyma verket "Bron".

Scenen är den uråldriga damm som sedan länge enbart fungerar som bro över bäcken. Av den ursprungliga konstruktionen återstår en magnifik ruin, ett mäktigt verk av grova svartnande pelare och tvärslåar. En stor del av dammkonstruktionen saknas, och de återstående delarna är rejält murkna. Under åren har bron förstärkts i omgångar. På de ställen där det fordom gapat stora hål i bron till fara för var och en som passerar över, har vägbanan vid minst ett tillfälle fått ett nytt lager trä. Men de senaste tillskotten är de intressantaste, och de som transformerar ruinen till samtidskonst. Måhända omedvetet, och i det fördolda, har en anonym grupp konstnärer - enligt uppgift alla medlemmar av Kalix skoterklubb - tagit sig för att smycka bron med allehanda pinnar, käppar, snitslar och annat utan vare sig bärande eller konstruktivt syfte, och därigenom skapat en praktfull hommage till Lars Vilks och hans Nimis*.

Besökare som närmar sig Bron västerifrån möts först av en skylt som hänvisar till "Dammen". Den som är inläst på dess historia låter sig inte förvirras i sin jakt på Bron, utan travar raskt på de femton - tjugo meter som återstår innan han eller hon befinner sig på densamma. Den som händelsevis besökte Bron för låt säga tjugo år sedan och som nu gör sitt första återbesök kommer kanske att rygga tillbaka inför åsynen av alla sentida addenda. Den närmast skräckinjagande arkitektoniska verkan som fordom ägde kraft att försätta varje resande i ett tillstånd av ödmjuk andakt är nu effektivt näpsad - i dess ställe finns en poststrukturalistisk dekonstruktion av en bro, utförd med en skälmsk blinkning till Vilks. Eller är det verkligen så enkelt?

Nytillskotten är mest av dekorativ art, och de är utförda i ett manér som effektivt undergräver det kraftfulla formspråket i själva brokonstruktionen. Det första som slår en är att verket är ren postmodernism, men vid närmare betraktande framträder även något annat och mer samtida: Skoterklubben gör här uppror mot konsthistoriens patriarkala tradition. De har tagit den solida, maskulina formen i den gamla bron och medvetet saboterat den i en konstnärlig akt inspirerad av queerteoretiskt tänkande. Alla former är uppbrutna, brons soliditet och regelbundenhet är iklädd ett flor av sköra och obeständiga detaljer. Man närmar sig verket i andakt, rädd för att ett alltför närgånget granskande ska få hela konstruktionen att störta ner i bäckens vatten. Bron skiftar också identiteter allteftersom man rör sig på den och i dess omgivningar. Betraktad från ett håll är den ett kraftfullt monument över en epok i svensk industrihistoria - i nästa stund påminner den mest om ett avbrutet parti plockepinn.

Det som slutligen placerar Bron mitt i det begynnade 2000-talets samtid är naturligtvis det faktum att den i själva verket är en remix av ett tidigare verk. Konstnärerna har utgått från ett på platsen existerande verk och både i dialog och i öppen oppsition med detta skapat något nytt. Bron är också - i likhet med stadens gatukonst - ett anonymt verk. Det kan ses som ett uppror mot den traditionella konstnärsrollen som ju inget annat är än en arkaisk rest av den romantiskt-borgerliga idétradtition som burit snart sagt alla konstnärliga rörelser, inklusive det sena 1900-talets alla post-ismer.

Vår förhoppning är naturligtvis att Bron ska kunna vara ett work-in-progress, att Skoterklubben ska få möjlighet att fortsätta uttrycka vår tids gränsöverskridande och lek med identiteter genom ständigt nya tillskott till verket.

*Nimis, en platsspecifik träskulptur i jätteformat i ett naturreservat vid Kullaberg på Skånes västkust. Det huvudsakliga byggnadsmaterialet i Nimis är pinnar och plankor. Mest av allt påminner det om en av ungdomar hopsnickrad koja. Skillnaden ligger i formatet. Nimis är en omåttligare skogskoja. Med tiden har denna oändlighetstanke blivit en av de bärande idéerna i verket. En långdragen rättsprocess med myndigheter och markägare har gjort att konstnären alltmer kommit att betrakta Nimis som ett konceptuellt verk. I anslutning till Nimis har även andra verk växt upp: sten- och betongskulpturen Arx, den phalloida Omfalos samt Nimisfilialen Wotan.